Tyvärr!

Du är inte mystisk realist.

Ifall rumtidens här och nu var det enda som var verklighet för medvetandet, skulle vartenda ögonblick och punkt i rumtiden vara en helt egen separat verklighet som aldrig kunde nås från en annan. Nu upplever vi ju trots allt en kontinuitet både i jagets beständighet och i hur en skenbart separat omvärld förändras och utvecklas.


Ur ett mystiskt realistiskt perspektiv uppstår enskilda vinklar in i rumtidens här och nu inte i medvetandet självt, utan i sinnet. Sinnet, i sin mer personligt begränsade kapacitet, skannar genom medvetandets oändliga evighet bit för bit. Det här sker inte bara genom tid och rum i ditt eget liv, utan genom alla andra medvetna varelser i hela existensen.


Att allt utanför här och nu är en illusion är visserligen sant, men endast om man begränsar sig till sinnets perspektiv. Sett från exempelvis sinnets tankar blir det förflutna och framtiden alltid overkliga fantasier, men medvetandet självt är alltid lika närvarande i precis alla positioner i rumtiden.